Jag och Äm åt ju som sagt lunch igår, i Kungsträdgården.

Satt i gräset och pratade och när vi ätit klart säger hon tyst "Tack för maten, Emelie. Ja, varsågod." till sig själv.

Grejen är...jag vet inte om hon var seriös eller inte?
Hon sa det seriöst. Och hon svarade sig själv seriöst.

Jag valde att i stunden inte kommentera det vidare, men asså...det är ju ett väldigt konstigt beteende, håller ni inte med om det?

/Ella.

Idag lämnade jag in mitt livs första hemtenta, och när jag ändå lyckats med konststycket att var fri från förpliktelser och pallrat mig utanför lägenheten samtidigt så begav jag mig ut på vidare äventyr.

Hoppade på tåget ner till Stockholm och åt lunch med big sis Äm. Tycker det är lika awesome varje gång någon så cool vill umgås med mig asså. Jag vill bli som hon när jag blir stor. 

Ingen bild med Äm men här får ni en bild på fina träd från där vi åt istället.

Kungsan.
 
Sen skulle jag köpa skor men tydligen är det omöjligt att hitta Lacoste sneakers för tjejer. Och what's up med alla tygskor som dominerar varenda butik? Jag vill inte ha tygskor, okej? Känner mig inte tillräckligt brattig i sånna.

Sen var jag inne på Åhlens City när en vakt helt plötslgt grabbade tag i mina axlar och ledde iväg mig.
True story!

Blev riktigt putt asså och laddade med juristargument redan innan jag ens hunnit vända mig om. När jag väl gjorde det såg jag Veronica Maggio i sällskap med en till vakt. Hon skulle uppträda där, tydligen. Lugnade ner mig lite då. Hon sa att hon var bakis. Jag som såg henne på nära håll kan bekräfta att ja, hon hade nog väääldigt kul på release-festen igår. Inte fullt lika kul idag kanske.

Såg Göran Hägglund också, men det är inte lika coolt.

/Ellzo.

Idag var det bara jag och en till på boxningen. Och så tränaren såklart. Fick en privatcoach:ning. Det var la gööööööttttteeeh, asså.

Körde bah. Mitt nya motto.

När någon säger något så säger jag typ bara "Vi kör bah". Och så kör man. Inget velande, inget nojande. Ingen ångest, ingen panik. Man kör bah. Enkelt.

Synd att jag inte har så många tillfällen att tillämpa mitt nya motto på.
Typ...hemtenta imorgon?
Ska lova att bah köra.

Valborg?
Oh, ja. Där kör vi bah.

/Ellzo.

Nu har ni fått lida länge nog, ska berätta hur det gick på innebandyn.

Kan nog lova att jag led lite mer än vad ni gjort. Det var jobbigt. Var inte så bra på det, asså. Killarna var ju lite vassare. Jag höll mig mest i bakgrunden för att...ja, göra så lite som möjligt.

Sen mot slutet tröttnade jag lite på det och tacklades lite. Det var mysigt. Fram tills att jag fick en boll på ett ställe som fick mig att ändå vara lite glad att jag inte var kille trots allt, om ni fattar.

En innebandyklubba rakt över armarna fick jag också. 

 
Ser ni blåmärket??

Till mitt försvar var min klubba böjd åt fel håll, okej?! Inte lätt att vara vänsterhänt.
Men ja.

Nu taggar vi beachvolley om sex veckor istället!!

/Ella.

Imorgon, mina damer och herrar, är dagen jag tränat inför den senaste månaden.

Talar såklart om innebandymatchen.

Gick till och med så långt att jag frågade en 9-årig pöjk på innergården om han hade lust att visa mig några slag. Han kollade på mig och man såg hur han till hälften undrade om jag var knäpp i huvudet alternativt farlig och till andra hälften hur skrattretande dålig jag var.

"Jag var ju inte så bra! Jag kommer få storstryk." sa jag när jag provskjutit ett par skott.
"Ja, det kommer du." sa lillskiten då.

Dagens barn, jag säger då det. Annat var det på min tid. Då lärde vi oss att det var hyfs att ljuga för att puffa på de vuxnas egon.

Sen var han tvungen att gå in och äta.
Sa han. Vet inte om det var sant.
Han kanske bara vill fly.

Jag har ju tendenser till att vara lite skrämmande ibland.
Hoppas det hjälper mig imorgon, för jag har nog inte så mycket annat att gå på asså.

/Ella.

Vill ni veta hur mycket jag såg av Paranormal Activity igår eller?

Exakt 45 sekunder. Av vilket typ 40 var såndär förtext. Inte på humör igår asså.

Såg Revolutionary Road istället och blev typ deprimerad. Min dröm om att bli hemmafru är ju inte så jättelockande längre. Kontentan var ju att typ alla par är olyckliga?

Sen blev jag olycklig för att jag inte har någon olycklig relation. Så jag bläddrade i en bakbok jag fick när jag fyllde år.

Så blev jag ännu mer olycklig för jag är på LCHF-diet och inte äter socker. Då gav jag upp och gick och lade mig.

Idag har jag städat hela lägenheten.
Hemmafrucykeln har börjat om igen.

/Ella.

Kör en fortsättning på gårdagens olika typer av personligheter på gymmet.

Utseendefixerade gurls:
De är, precis som namnet antyder, där för att visa upp sig. Blont hår i en slarvig toffs. Tight linne. Ännu tightare tights. Linnet går naturligtvis inte över rumpan. Studs i stegen. Gärna tuggummi också. Går runt...med ett program i handen...men gör de någonsin något?

Bästisarna:
Oftast två, ibland fler. Tisha typ "UCLA College Football 2007", från Cubus med all säkerhet. Fnissar. Mycket. "Men guuuud jag fattar inte?!". Ingen hänsyn till medtränarna, typ går i bredd så ingen annan kommer förbi. Powerwalkar som uppvärmning. Medans den ena tränar kollar den andra runt, spanar. Efter vad? Strechar längre än vad de faktiskt tränar.

De äldre kvinnorna:
Motsvarigheten till de gamla gubbarna. De är där för att vara sociala. Tränar oftast på förmiddagen. Tar, förmodligen (kan inte säga med säkerhet eftersom min observation inte går utanför gymmets väggar) en fika direkt efter passet. Duschar och bastar dubbelt passets längd.

Powerbrudarna:
Allt hår ur ansiktet. Random kläder, det är inte det viktigaste. Svetten lackar. Fokus. Hörlurar i. Skiter fullständigt i vem som kollar, hur de ser ut. Blir sur om någon stör. Har ett mål och det är att träna. Punkt.

Det där är väl de vanligaste bland tjejer. Eller har jag glömt någon nu?

/Ella - powerbrud.

Ska träna snart. Jag är ju, som ni kanske vet, på gymmet ganska ofta och när man är det, ja då hinner man analysera sin omgivning ganska mycket.

Tänkte köra en analys av de olika typerna av folk man kan stöta på på gymmet. Delar upp det, lite fördomsfullt i tjejer och killar. Först ut: Killarna.

The bad-ass boys:
Stoooora killar. Gärna tribaltatueringar. Rör sig långsamt på gymmet. De är hemma där. Hälsar ofta högt över hela gymmet till en likvärdig som de fått syn på. Håller till på friviktsavdelningen nästan hela tiden. Löpbandet är för mesar. Lyfter vikterna långsamt och kollar noga i spegeln samtidigt. Grinar illa. Släpper ner varje vikt med en stor duns. Ska HÖRAS hur mycket de lyfter.

Medelåldersmännen:
Kontorsnissarna som kommer in, gör det dem ska, försvinner ut. Värmer upp 5 minuter på crosstrainer, några maskiner, ingen strech. Allt ska vara lite hetsigt också. De ska ju hämta på dagis.

Småpojkarna:
Lägger på vikt. Kollar över på bad-ass boysen med stora ögon. Lägger på lite till. Gör väldigt ofta helt fel rent tekniskt, men de har höga siffror och det är allt som räknas.

De äldre gubbarna:
Pustar lite förgrymmat. Hur var det nu tränaren sa att han skulle göra? Kollar i sina papper. Inställningar hit och dit. Pustar lite till. Svettband i pannan, shorts och uppdragna InterSport-sockar.

Random dudes:
De som liksom bara...tränar? Ganska ovanliga och oftast mest attraktiva.  

Det var de vanligaste. Imorgon tar vi gurlsen.

/Ella.

Har Harry Potter marathon. Planerar att kötta alla sju filmer innan helgen är slut.

Har precis sett den första och ska gå vidare nu.

Så om ni undrar vad jag har för mig eller varför jag inte bloggar...



/Ella.

Pratade lite med innebandykillen jag nämnde.

Nej, jag har inte stalkat honom. Frågade honom på ett väldigt civilicerat sätt. Jag är kapabel till sådant, ja.

Frågade hur jag skulle ladda upp och vilken strategi jag skulle köra på.

"Tja...asså...om du inte vill göra bort dig så tycker jag du ska göra så lite som möjligt."

...

Tack för den, liksom.

/Ella - blivande proffs?

Om lite drygt fyra veckor, mina vänner, så ska jag spela mitt livs match. Innebandy. Jag och bara killar. 

Jag tror inte riktigt jag kan förmedla hur peppad jag är inför detta. Jag har liksom ett mål i livet just nu och det är att äga skiten på den där innebandyplanen.

Känner att jag har extra mycket press på mig, dels för att jag är tjej och dels för att jag skryter om hur mycket jag tränar. Jag måsteeeee verkligen vara i toppform då.

Vad detta innebär i praktiken? Galet mycket konditionsträning, lchf-diet och att jag ska stalka sönder killen från min basgrupp som spelar i innebandyallsvenskan.

Det sista är inte sant. Jag är lite rädd för honom.

Vill höra lite peppande ord för er nu!
Förslag: "Jag tror på dig, Ella!" eller "You go girl!"

/Ella.