Förstår att det här är dagen då flest begår självmord. Har funderat på att hoppa ner i Fyrisån både en och två och sju gånger idag.

Den första av dessa gånger var när jag insåg att våra rättsfallskompendier för terminen låg på 1000 sidor.

En andra var när kursföreståndaren berättade att kuslittaraturen låg på 3300 sidor fördelat på 13 böcker. 

Ytterligare en var när jag såg att jag SÅKLART fått seminarietid kl 8:15 den här terminen också.


Älskar att de har dem i massa klämkäcka färger som
för att göra det lite skojsigt med fordringsrätt.

Om vi ska vara lite seriösa bävar jag på riktigt inför det här. Hur ska jag klara det? Hur ska jag orka? Jag har ingen av mina vänner i närheten, ingen som kan trötsta mig när jag känner att det inte kommer gå. Hur ska jag palla ta mig samman när jag får psykbryt? För det kommer jag garanterat att få. Ingen El Maco heller.

Men jag antar att större idioter har klarat svårare saker.

Och som Pauly D så klokt uttryckte det: You can't come home with a big banana and expect everything to be peaches.

Vad hade jag väntat mig liksom?

/Ella.