Gick sammanlagt åtta kilometer i blixthalkan igår.

Det gick ju sådär.

Stapplade mig fram i sju kilomter och 950 meter.

Så kom de sista 50. Sakta, sakta gick jag. Över den sista vägen. Upp på trottoaren precis innan man svänger av, in på innergården.

Maximal koncentration.
Fokus.
"Please, don't make me fall, please don't make me fall."

Så kommer freakin' hemglassbilen (?!) bakom mig, sätter på sin FÖRBANNADE jingel och jag faller, vettskrämd, right smack på asset mitt.

Hemglassbilen?!
Jag menar, kom igen?! Ingen köper ju glass mitt i vintern ändå?!

Tyckte dock jag kunde fått lite som plåster på såren.

/Ella.